Trots bristen på tydlig evidens för en gränsnivå är ökade mängder residualurin (>100 ml) efter tömning en godtagbar riskfaktor för urinvägsinfektioner i den neurogena populationen.¹

Anatomiska avvikelser som begränsar tömningen av urinblåsan är tillstånd där divertiklar är svåra att tömma under kateterisering. Detta skapar en miljö för bakteriell proliferation.²

Vilken är korrelationen mellan urinblåsans form och residualurin?

Det kan finnas många orsaker till residualurin, t.ex. anatomiska avvikelser I urinblåsan, bristfällig patientutbildning, hanteringen av den intermittenta katetern samt produktval (kateter för intermittent kateterisering).²

Vad behöver vi ta hänsyn till?

Det finns inga studier som är inriktade på de här tillstånden, men det verkar logiskt att acceptera sådana som riskfaktorer. De här urinblåsorna kan påverka följsamheten till behandling vilket bidrar till risken för urinvägsinfektion.²