Patofysiologi

En kirurgisk rektumresektion försämrar de fysiologiska förhållandena i neorektum (den artificiella ändtarm som skapats av en del av colon efter resektion av rektum). Detta leder till en förändrad reservoarfunktion och en försämrad tömning och anses vara den primära orsaken till LARS.^1,2 Längden på den resterande rektala delen korrelerar med ett bättre funktionellt resultat, men denna positiva effekt går förlorad hos patienter som genomgått neoadjuvant behandling (preoperativ behandling av tumören) innan kirurgi.³ Den afferenta sensoriska förlusten leder till minskad förmåga att skilja på gas och avföring, och kan därför ge upphov till frekventa toalettbesök.⁴ En tillfällig stomi som läggs upp för att minska risken för anastomosläckage efter operation kan också öka risken för LARS, även om uppgifterna här är motstridiga.^5-7 Blockerade parasympatiska och sympatiska impulser ökar motiliteten i proximala kolon och avbryter feedbacksignalerna som reglerar transit i distala kolon.⁸